Ny blogg

Jag har flyttat över min tid till bloggen kring min bok, Fröbok. Och så kommer det nog bli en lång tid framöver. Välkomna dit!

VÄNLIGA STAKET

Sista biten till Gunillaberg är lite knökig, åtminstone i husbil. Men man får belöningen redan vid parkeringen. Där i hagen står en ko med sin kalv så som alla kossor och kalvar borde ha det. Tillsammans och långt ifrån maskinell hantering och trånga bås. Den här kalven har nog fått tutta sig mätt - i naturen. Vilken lyx i dag.

Staketet väcker förundran. Vad har människan gjort? Jo, han (eller medhjälparna) har hämtat unga träd i lövskogen, kvistat av och bundit samman med järntråd. Meter efter meter, många meter! Vi spekulerar i hur länge det kan hålla. När rasar staketet samman efter rostens härjning? Om alla staket byggts samtidigt kommer de också att behöva renoveras samtidigt. Många förnuftiga tankar. Men det kanske inte är förnuftet som burit fram de här fantastiska skapelserna - som uppfarten till logen för getterna. Grymt!

Jag har alltid älskat hästar. Kallblod som de här maxar. Så sköna att se att jag vet inte ord. Stora kraftpaket som gullar med varandra för att slippa envetna insekter. Puffar och nafsar.


Forts i nästa inlägg.

Bukett på resa

Jodå, så är det. Denna bukett består av en självsådd solros från bykgrytan, där de feta fåglarna, höga på jästa äpplen, drällt ut middagsmaten. Och några kvistar Afrikas Blå, som ju måste vara en berest blomma. Tycker man.

Japp! Nu har det hänt. I vintras (när annars?) lyssnade mannen och jag på vinterpratarna och föll var och en på sitt håll för Håkan Nessers berättelse om sin flytt till USA med hund och katt. Han och frun köpte/hyrde husbil och åkte landet runt med hela sitt zoo. Smack. Där satt det. I april testade vi husbil. Bäst att göra så. Vet ju aldrig om man blir ovänner för alltid och det vore synd... I maj köpte vi husbil och stack iväg. Wow! Vi är fortfarande vänner och hunden Agnes bara älskar husbilen. Där är vi alla så nära varandra och det gillar hundar.

Det här en den tredje buketten, som  följde med på vår fjärde resa i bilen. Under testresan blev det enbart några vitsippor utmed vägen. Men sedan jag hittat gummivasen - står som en staty på bordet i bilen även under färd - känns det så viktigt att några blommor från Trädgårdslandet, där jag bor, får följa med en bit på resan. Den senaste turen gick till Tage Andersens Gunillaberg utanför Jönköping och det berättar jag snart om.

I närområdet

Resor i närområdet är intressanta eftersom det är lätt att återvända om man vill se utvecklingen. Mannen, hunden och jag for ut några dagar och tittade på blommor och natur. Visserligen var vi hämmade av jätteelaka sommarförkylningar men något lyckades vi i alla fall snappa upp mellan hostattackerna. Planteringarna utmed ån i Enköping lyste mer magiska än någonsin med långa draperier av jordreva, glada pelargoner och glittrande snötörel. Sommarblommor i tämligen djup skugga borde väl inte gå så passa bra, eller?

Vid ån i hamnkvarteren var det mer ljuskrävande växter som olika former av tobak och klockrankor på spaljé. Att det egentligen var fråga om utrymmesbegränsade lådplanteringar på räcken hade man fullkomligt struntat i. Skönt med så höga växter och en kick till förnyelse för alla balkongodlare.

Linnés fyra lagerträd finns fortfarande kvar i Orangeriet i Uppsala Botan men nu, sommartid,står de förstås ute. De hör till världens äldsta krukväxter med sina troliga 250 år. Träden fick under långa tid lämna blad till lagerkransarna vid promoveringar men till slut orkade de inte med alla doktorer. Nu får bara hederdoktorerna några blad från de gamla träden, annars importras lagern till kransarna från Italien. Det här och lite till står att läsa på Uppsala Universitets sajt.

Galler hos Cornelia

Diplolepis rosae är det 

vetenskapliga namnet

på gallens invånare.

Sömntornssteklar har flyttat in hos den nätta rosen 'Cornelia'. Det är larverna som ger ifrån sig ett ämne som förmår rosen att ge dem det här skyddshöljet. I ett sådant inackorderingsrum kan det finnas över 50 larver! De övervintrar i gallerna och förpuppas under våren för att snart komma ut som nya steklar. Just nu är gallerna rent av vackra, men jag kommer att ta bort dem. Det finns ingen anledning till panik efter vad jag förstår men inte heller att skaffa fler steklar.

Sveriges äldsta katt

Kolla här!

Wow, Madame!

'Madame Plantier', 

frisk ros och regnskadad.

Jag älskar rosor - i alla fall sedan en hel del år tillbaka - ändå är det svårt att leva tillsammans med dem. Tänker inte så mycket på taggarna utan en hel del annat. Tycker mycket om 'Madame Plantier' som egentligen kan se riktigt ruskig ut efter ett regn. Bara knoppar inbäddade i brunt. Då bestämde jag mig för att plocka in de blommor som var kvar och bara kolla in doften.
YES!!! Så fantastiskt underbar! Det är helt enkelt en ros med en underbar doft. Men den blommar bara en gång under sommaren så det gäller att hänga med. Och sätta upp ett paraply...

Oj då!

Ser att jag under min frånvaro fått Liebster Blog Award av Växthusliv. Tack så mycket, Linda, men jag har inte förtjänat det. Och Ruben har erbjudit mig frön av svartvinbärssalvian. Himla gulligt. Jag tackar också för alla knuffar från bloggvänner som velat få fart på mig. Nu till dagshändelserna.

'Stanwell Perpetual'

För några timmar sedan kom pressreleasen om vem som blev årets ros. Det är ju Rosens Dag med evenemang på Drottningholm.


Tam-tam-tam-taaam: 'Stanwell Perpetual'. 
Gick ut och pussade på min som hade två blommor kvar. Umgänget är nästan alltid blodigt, så också denna gång. Bedårande ros men ilsken med en otrolig uppsättning taggar. Den här rosen är en remonterande pimpinellros, vilket är mycket ovanligt. Den kör en ny omgång framåt hösten. Vad den behöver just nu är puts av allt överblommat och lite mat. SP, som jag kallar den, tävlar i min trädgård med 'Louise Odier' om att vara tuffast=blomma längst när nattfrosten kommer. Om den här utmärkelsen har någon betydelse vet jag inte alls men om några fler älskar rosor så är det absolut inte fel.

Tillbaka och redan 1:a juli...

Luktpioner och kirskål är

en sagolik kombination 

av struktur och doft.

Kära vänner, nu har jag flyttat tillbaka till Trädgårdslandet efter en en vår med så många händelser och så mycket jobb att jag var tvungen att avstå från bloggandet. Efter att ha retat upp mig på bildhanteringen i Wordpress har jag återgott till Blogger och har valt att inte flytta över det gamla utan bygga på nytt. Tar lite i taget. Det känns fräschare. 

Jag ska gå igenom alla kommentarer, frågor och tillrop jag fått på den gamla bloggen och återkommer om det. Till Jenny, som undrar hur Austin-rosen Claire klarat vintern, kan jag i alla fall säga att det gjorde den galant. Inte en enda köldskada.


Nu har jag just fotograferat sommarens sista drömlika bukett med luktpioner och kirskål. Mannen var på väg att röja bort all min kirskål - mitt i blomningen! - men jag hann stoppa honom. Tur, för jag kan inte vara utan den här kombinationen.